Cabaret, Askungen

5f002c82a37311e3abe412df1b842658_8

Publiken gillade premiären av Cabaret

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=5798292

Musikal med mörkt muller

http://nummer.se/musikal-med-morkt-muller/

Musikalisk urkraft i Cabaret

http://www.unt.se/kultur/teatershow/musikalisk-urkraft-i-cabaret-3017433-default.aspx

Sådan är ”Cabaret” på Uppsala stadsteater

http://www.svt.se/kultur/cabaret

Sval föreställning lyckas inte förmedla känslor

http://www.svd.se/kultur/scen/sval-forestallning-lyckas-inte-formedla-kanslor_3322572.svd

Syndfull Cabaret med tilltal för alla

http://cora.se/post/78328662407/syndfull-cabaret-med-tilltal-for-alla

DN 2014-03-04 Musikal. ”Cabaret” på Uppsala stadsteater

En musikal som angår oss alla

Francisco Sobrado är självklar som den sexuellt ambivalente Cliff Bradshaw och Sarah Dawn Finer lyckas till fullo göra rollen som Sally Bowles till sin.

Regissör Ronny Danielssons ”Cabaret” tar mer fasta på historien än på glamouren. Det är ett svart vykort från Berlin med träffsäkra Sarah Dawn Finer som Sally Bowles.

”Cabaret” av Fred Ebb och John Kander
Manus: Joe Masteroff efter Christopher Isher­woods bok. Övers: Rikard Bergqvist. Regi: Ronny Danielsson. Scenografi: Fridjon Rafnsson. Med: Sarah Dawn Finer, Francisco Sobrado, Oscar Pierrou Lindén, Babben Larsson m fl. Scen: Uppsala stadsteater.

”Willkommen, bienvenue, welcome!” – om fjolårets musikalår tillhörde Stephen Sondheim så är det Fred Ebbs och John Kanders tur att dominera 2014. Till hösten spelas ”Chicago” i Stockholm och redan nu går dubbla uppsättningar av ”Cabaret” – i Malmö och Uppsala. Men så är den här musikalen också särskilt aktuell i en tid av upptrappad främlingsfientlighet med nazister på gatorna.

Christopher Isherwoods ”Farväl till Berlin” – boken som ligger till grund för musikalen samt filmen med Liza Minnelli – är just ett svart vykort från 1930-talets Berlin och åren före Hitlers maktövertagande: Berlin som kulturell smältdegel och krutdurk i ett. Och på Uppsala stadsteater har man gått grundligt till väga, tagit fasta på det historiska mer än på glamouren och snyggt mejslat ut kontrasterna mellan det frisläppta och fascistiska, kreativa och destruktiva.

Fridjon Rafnssons ruffiga bakgårdsscenografi med lastpallar understryker det sjaskiga, medan en jämn och engagerad ensemble lever ut alla snaskiga detaljer. Den akrobatiske Oscar Pierrou Lindén är suverän som queer konferencier, lika ledigt sjungande i linor från taket som ståendes på händer. Lena Lindgrens kongeniala kostym­design låter honom senare heila bland brunskjortorna i symboliskt rosa ridbyxor när nattklubbslivet går utför.

Francisco Sobrado är fullständigt självklar som den unge, sexuellt ambivalente amerikanen Cliff Bradshaw. Han kommer till Berlin fylld av författardrömmar och förväntningar, men förfasas alltmer av fa­scismens framfart i den utlevande stad som till slut blir en återvändsgränd och misshandlar honom som ”bögjävel”. Hans relation med nattklubbssångerskan Sally Bowles är ett rosa triangelspel, där också livsnjutaren Maximilian von Heune (Logi Tulinius) tillfälligt ingår. Sångstarka Sarah Dawn Finer blir snart hemtam i musikalformens multiprestationer, blandar Prairie Oyster-cocktails som om hon aldrig gjort annat och har i andra aktens paradnummer – mer sorgset och skevt – gjort Sally Bowles-rollen till sin.

Sidostoryn – den rörande romansen mellan Babben Larssons pragmatiska hyresvärdinna Fräulein Schneider och den judiske frukthandlaren herr Schultz (Gustav Levin) som viftar bort ljudet av krossat fönsterglas med förklaringen pojkstreck – synliggör den enskilda individen som bricka i ett obehagligt spel. Här finns en samling sökande människor som berör, alltmedan en kvartett med Mikael Skoglund som kapellmästare glider snyggt mellan mumlande bakgrundskomp och kabaréarrangemang.

Hitlertal och Wagner får ge sprängkraft åt Ronny Danielssons regi som effektivt återanvänder ett par grepp i gestaltningen av ett förestående krigskaos. Kit Kat Klub har fungerat som en frizon i förhållande till omvärldens våld, nazism, trakasserier och fattigdom. Men till slut tror inte ens Sally Bowles på orden att livet är kabaré. Då har även Lindéns självsäkre konferencier förvandlats till en knäckt dragqueen på vingliga klackar. När ensemblen strippar inpå bara underkläderna och kliver in i den godsvagnsliknande containern sitter anspelningen på deportationer och koncentrationsläger som en klump i magen. En påminnelse om att politik angår oss alla i en värld av förföljelse, förbud och antigaylagar.

Johanna Paulsson. E-post: musik@dn.se

1974982_10151904906105683_1644568670_n


Foto: Carl Thorborg.

ASKUNGEN, av Rodgers & Hammerstein, Regi: Ylva Hilber

http://minstengangiveckan.blogspot.se/2014/03/askungen-av-rodgers-hammerstein-regi.html