En kyss i hissen av Teater Symfoni

https://i1.wp.com/i.ytimg.com/vi/0EHrt-rv7MA/maxresdefault.jpg?resize=479%2C279

Det kom ett teatererbjudande med mycket kort varsel och handen på hjärtat hade jag aldrig nappat, om det inte hade varit för det oemotståndliga temat- kärlek utanför heteronormen.

Trion som gav form åt musikalen var Josephine Öhrlund – manusförfattare, regissör och grafisk designer, Emil Wingstrand kompositör och textförfattare samt Hugo Ekelund scenograf och teaterkoreograf.

Medverkande i pjäsen: Fred Nilsson, Pontus Eklöf, Felix Hägg, Pu Älva Mon, Cecilia Rebhan, Claudia Schauerman, Elias Abrahamsson, Emma Kjellin, Nova Norell, Anna Strömbom, Mattias Eriksson, och Hugo Ekelund.

Intro – avstamp i en skön flower power tid. En gömd skatt hittas i det gamla huset, från den döda fadern och genom bladen från dagboken gläntas en svunnen tid…Vi kastas tillbaka till England innan första världskriget till en kargt och kyligt London. Bland frusna Londonbor finns den föräldralösa Edward och välbärgade sonen Nils. Från första stunden deras vägar korsas på det lyxiga hotellet tydliggörs klasskillnaderna bland annat av Nils far, som är inte sen med att sätta hotellpersonalen på plats ordentligt. Det gör han med bravur, för Felix Hägg lyckas verkligen gestalta den karismatiska, burdusa och överlägsna magnaten Anton Hagensköljd, som trotts sin nedsättande framfart vill man både se och höra mer av.

Även Pu Älva Mon är mycket trygg och säker i rollen som den känsliga och tillgivna Beatrice, Edwards hjärtevän. Hennes oskyldighet blottas i den fina melodin och vackra sångrösten.

Mest sympatiserar man självfallet med de två huvudkaraktärerna Nils (Pontus Eklöf) och Edward (Fred Nilsson), båda är trovärdiga som ensamma och vilsna själar i livets virvel. Deras trevande försök att lära känna varandra känns äkta, och när det magiska ögonblicket ” i hissen” närmar sig tätnar stämningen och publiken sitter i andlös förväntan.

Lyckan blir dock inte långvarig; lögner, pengastöld, besvikelse och ung bråd död rör om historien och när bortgifte och den stora flytten förkunnas, blir bedrövelsen fullständig. Edwards känslomässiga vånda kan man nästa ta på och deras farväl lämnar oss i ovisshet och en önskan om fortsättning.

De inblandade i projektet är mellan 16-19 år och majoriteten är teaterstuderande. Det känns mycket hoppfullt att unga människor är engagerade i de här frågorna. Man hoppas att de förstår vikten av deras suveräna arbete. Samt att skapandekraften fortsätter i den här andan för det finns sannerligen ett enormt hål att fylla i på svenska teaterscenen när det gäller alternativ till heterosexuella kärleksrelationer.

Författare: Melinda K.