Det syns inte på Maximteatern 14 mars 2018

Från föreställningen Det syns inte

Den nyskrivna musikalen “Det syns inte” spelades för fulla hus på Playhouse Teater i Stockholm hösten 2017 för att lyfta frågan om psykisk ohälsa och samla in pengar till stödorganisationen Tjejzonen. Nypremiären var den 15 mars på Maximteatern i Stockholm för att roa och beröra fler.

Detta är en musikal som jag hade älskat om jag hade varit mer i den rätta målgruppen. Jag är helt övertygad om att tonåringar i åldern 12 till 18 år skulle ha mycket mer behållning av denna musikal, än jag som 40 plus.

Musikalen sägs handla om 16-åriga Hanna, men då man inte förrän i slutet av akt två får veta vem Hanna egentligen är, så känns det inte helt rätt. Musikalen handlar snarare om personerna runt Hanna, som hennes ensamma bror, hennes stressiga lärare, hennes ytliga tjejgäng, hennes före detta bästis, hennes förstående mormor och hennes föräldrar som inte längre visar kärlek och omtanke vare sig för varandra, andra eller sig själva.

Musikalen är ganska spretig och snuddar vid många viktiga ämnen, men går aldrig något djupare in på något och kommer inte med några lösningar på de problem som uppstått. Musikalen slutar därför lite rumphugget, med en känsla av ”Jaha, var det allt?” En del i spretigheten tror jag ligger i att det bakom de 12 nyskrivna låtarna, inte finns mindre än 14 låtskapare.

Både de vuxna och tonåringarna känns övertygande i sina roller. Ofta känns språket och agerandet hos vuxna, som spelar yngre än vad de faktiskt är, väldigt krystat och överdrivet. Balansen mellan övertygande och överspel är hårfint, men här har de lyckats med att få tonåringarna att kännas som vanliga tonåringar som lever i vår tid.

Ytterligare något negativt är däremot att flera av skådespelarna inte känns som tillräckligt vana sångare. Jag funderar på om ”Det syns inte” hade blivit bättre som ren talteater, med endast den magiska avslutningslåten ”Jag ser dig” kvar.

Så till slut, det är en viktig pjäs, som borde visas för alla högstadium och gymnasium runt om i Stockholm, men gärna med efterföljande diskussioner, med vad som ska göras om dessa situationer dyker upp i verkligheten.

Jennie Backman 2018-03-17

Skådespelare
Anni Grosse
Elin Werling
Elias Nyberg
Emelie Junegren
Harald Molander
Isabelle Billstein
Jessica Andersson
Louise Nilsson
Madeleine Martin
Mikael Karlborg
Rebecca Nordström
Signe Lagerkvist
Sigrid Anastasoglou
Sinead Shanahan
Sissela Nutley
Steve Kratz
Ulrika Sandström

Manus
Sissela Nutley
Ulrika Larsson

Producent
Sissela Nutley

Regi
Ulrika Larsson

Sång/körarrangemang
Andreas Ericson

Repetitör
Johan Lignell

Kapellmästare
Stefan Ajax

Musiker
Daniel Söderbäck
Fredrik Pettersson
Jacob Brogren
Olof Andersson
Stefan Ajax
Ann Lidén

Koreografi
Johanna Waltersson
Rebecca Nordström
Sofia Andersson

Låtskapare
Adriana Karadza
Ann Lidén
Basse Jernling
Ebba Wickström
Fredrik Hanefalk
Göran Fröst
Joe Kinosian
Johan Lignell
Kellen Blair
Magnus Paues
Per Wickström
Petra Brohäll
Sissela Nutley
Ulrika Larsson

Studioproduktion
Hani Jazzar
Jon Eriksson

Ljud
Filip Åsblom
Henrik Westerberg

Ljus
Jacob von Polgar

Marknadsföring
Helena Torhage

Företagssamarbeten
Carin Bergman
Johan Lignell

Konstverk till affisch
Maja Lindén

Grafisk formgivning och digitalt
Joakim Carlsten
Stefan Malmquist

Kreativ input
Ann Lidén
Basse Jernling
Johan Peiris

Ledmotivet “Jag hör dig” sjunges av Annika Herlitz och är arrangerat och producerat av Jon Eriksson, med Emma Lundborg som cellist.

www.artsandhearts.se
www.maximteatern.com
www.ticketmaster.se