Tolvskillingsoperan av Kurt Weill & Bertolt Brecht på Folkoperan 2019-10-06

Peachum är ledare för ett tiggarband i Soho i London: Tiggarna skall betala en avgift till honom, men i utbyte förser han dem med all rekvisita de behöver för att väcka för att väcka folks medlinde. Peachums dotter Polly uppvaktas av en okänd man, men då modern beskriver honom för Peachum förstår denne genast att det är den beryktade banditledaren Mackie Kniven. Det är emellertid för sent att lägga sig i förbindelsen ty Polly och Mackie firar redan bröllop, och själve polismästaren Brown kommer och lyckönskar brudparet. Peachum svär på att han skall förråda sin nyblivne svärson.

Detta är tredje uppsättningen av Tolvskillingsoperan jag ser, men då jag inte alls gillade föregående uppsättningen av musikteatern på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, så gick jag till Folkoperan med mycket låga förväntningar. Att detta var något helt annat märkte man redan i foajén som var fylld med skådespelare, sångare, burleskartister, cigaretter, teaterrök och hög musik. Du fick även växla till dig tolvskillingsoperans egna valuta, så du kunde handla något att dricka i salongen.

Innan föreställningen startade var det flera burleskartister som uppträdde på scenen och där sattes tyvärr den mycket låga nivå som första akten skulle bestå av, ju mer publiken jublade och applåderade desto mer klädde tjejerna av sig. Det skulle kunna varit ett feministisk och nytt grepp att Mackie Knivens gangstergäng spelades av kvinnor, men i stället, så bjöd en efter en på omotiverad striptease, vilket både blev enformigt och tråkigt, men framför allt sexistiskt.

Till andra akten slutade tack och lov detta och det tillkom mer intressanta roller som Richard Hamrins ”Jenny”, som både hade den bästa rösten, den låt som berörde allra mest (Salomon sången) och störst karaktärsutveckling. Men även Sanna Gibbs ”Lucy Brown” som hade en väldigt fin och klar operaröst.

Till skillnad mot tidigare uppsättningen så hade de valt att behålla berättaren Falskmyntar Mattias spelad av Angelika Prick, så det var lättare att hänga med i handlingen, vilket även förstärktes av både neonskyltar och textmaskin, så man förstod vilken plats det utspelade sig på.

Och nu till en stor spoiler, för er som aldrig sett Tolvskillingsoperan, den slutar ju inte med att Mackie Kniven får sitt straff och hängs, utan drottningens budbärare kommer ridande på sin vita häst med ett meddelande att han benådas. Jag tror föreställningen faktiskt skulle beröra mer utan detta slut, men nu har ju Weill/Brecht skrivit föreställningen så, så det finns väl inte mycket att göra åt. Däremot är sången ”What Keeps Mankind Alive?” eller som den också kallas andra finalen mycket passande.

I stort är detta samarbete mellan Follkoperan och Kulturhuset Stadsteatern lyckat och det är en sevärd föreställning med mycket publikinteraktion, men skippa alla nakna bröst och rumpor som inte tillför handlingen något, utan snarare stoppar upp den.

Jennie Backman 2019-10-13

Hemsida/Biljetter: https://www.folkoperan.se/pa-scen/tolvskillingsoperan

HERR PEACHUM Sven Ahlström
FRU PEACHUM Karolina Blixt
POLLY Maja Rung
MACKIE KNIVEN Fredrik Lycke
JENNY Richard Hamrin
TIGER BROWN Lennart Jähkel
LUCY Sanna Gibbs
Tiggare FILCH/Pastor KIMBALL/Konstapel SMITH Peter Gardiner
FALSKMYNTARMATTIAS Angelika Prick
TÅRPILSWALTER Sofia Södergård
FINGERKROKSJAKOB Malin Ehlin
ROBERT MED SÅGEN Lidia Bäck
JIMMIE Linn Oscarsson
EDE Andreas Hammarström
HOROR Lidia Bäck, Malin Ehlin, Linn Oscarsson
TIGGARE/POLISER Magnus Bergström, Johan Carlqvist
FLICKAN Ella Dahl, Linnea Hård, Elsa Koskela

MUSIK Kurt Weill
TEXT Bertolt Brecht
SVENSK TEXT Magnus Lindman
MUSIKALISK LEDNING Jonas Nydesjö
DIRIGENTER Jonas Nydesjö, Marit Strindlund
REGI Mellika Melouani Melani
SCENOGRAFI & KOSTYM Alex Tarraguël
LJUSDESIGN Joonas Tikkanen
MASK- & PERUKDESIGN Johanna Ruben
KOREOGRAF Tine Matulessy
DRAMATURGER Sofia Fredén, Magnus Lindman