Anton Hagman

Anton Hagman

Anton Hagman, född 8 september 1998 i Västerås, är en svensk sångare. Han medverkade i Melodifestivalen 2017 med bidraget ”Kiss You Goodbye” och i Melodifestivalen 2019 med bidraget ”Känner dig”.

– Har du medverkat i några musikaler eller musikteatrar tidigare? I så fall vilka?

Nej, detta är min första musikal, om man inte räkna de små föreställningar jag gjort i gymnasiet

– Hur kommer det sig att du tackade ja till att medverka i Grease?

Den största anledningen ar att det ger mig möjligheten att växa som artist, bli bra på saker jag inte gjort tidigare. Dessutom ser jag fram emot den gemenskap som jag hört blir, när man jobbar så när hela crewet.

– Hur känns det att spela en så stor roll i en musikal där du både ska agera, sjunga och dansa?

Det är förstås lite nervöst, men jag gillar utmaningar och ser fram emot att få arbeta med och lära av så många proffs.

– Har du sett filmversionerna av musikalen eller någon tidigare musikaluppsättning av Grease?

Ja, många gånger. Det är en tidlös klassiker och det är en stor ära för mig att få en av huvudrollerna.

– Varför tror du att de valde just dig i rollen?

Oj, jag vet inte, men jag har hört att jag har rätt look för rollen som Danny

– Tror du att du kommer vara mer eller mindre nervös än när du medverkade i melodifestivalen?

Jag tror att jag kommer att vara mindre nervös. Vi är ju ett helt team som går up på scen med Carro och alla andra erfarna artister. Det kommer att kännas som en familj.

– Musikalen har ju inte premiär förrän 3/10, vad ska du göra fram till dess?

Jag är fullt upptagen med att skriva ny musik, i mitt huvudspår, som pop-artist. Det blir gig i Sverige, låtskriveri och repetitioner blandat.

Anton Hagman – Känner dig

Anton Hagman – Kiss You Goodbye

 Love me like you do cover

Caroline Johansson Kuhmunen

Caroline Johansson Kuhmunen

– Vad har du medverkat i tidigare?

Olika produktioner på scen och TV så som bland annat High School Musical, Jakten på Julia, Så mycket bättre, Sugar – I hetaste laget, Motown feat Afro-Dite, Pippi-teater i Pippihuset på Kneippbyn, spelat Anne Frank i ”Anne & Zef” och just nu syns jag i TV-serien Jägarna.

– Vad kan MusikalNets läsare sett och hört dig i tidigare?

I allt det som står ovan egentligen 🙂

– Din karriär började ju i High School Musical, hur är det att gå tillbaka som 30-årig mamma och spela i en ny High School musikal?

Ja precis, fyller år på fredag 🙂 Ja just det! Mindre häng i plugget, de äldre skådespelarna i filmen, bilarna och 50-talet lurar åtminstone mig att de känns lite äldre. Det är kul att gestalta olika roller och nu fick jag chansen att spela rätt unga, känslofulla och raka Sandy. Folk misstar sig ofta och tycker jag ser yngre ut och tror inte på mig då jag säger jag är trebarnsmamma så tänker jag borde komma undan med det haha. Jag har mer erfarenhet nu än då på alla plan som jag kan använda mig av och även skala bort. Olivia är en fin inspiration och hon var ju faktiskt var lika gammal som mig då hon spelade in filmen 🙂

– Vilken är den roligaste rollen eller roligaste föreställningen du medverkat i och varför?

Svår fråga. Ingen särskild. Alla har sin charm och gäng jag fått jobba med så alla jobb har betytt något för mig.

– Vad är roligast teater, film, tv-serier eller musikal och varför det?

Jag älskar skådespeleri. Det finns i alla dem. Även i sång och dans. Att få gå in i olika roller med olika kostymer och uttrycka sig till publik/tittare och spela med andra, det är bäst.

– Har du några andra projekt på gång? Vad händer innan och efter Grease i oktober?

Medverkar även i olika tv/filmproduktioner som spelas in under året. Vet inte vad som kommer efter Grease. Den här branschen är ju inte känd för sin bra framförhållning. Jag har ju även mammarollen 🙂

Showreel från ”Jägarna”:

Hon spelar krogägare i nya thrillerserien ”Jägarna”:

Fem klipp från ”Jakten på Julia”:

Big Fish på Uppsala Stadsteater

Big Fish är byggd på boken av Daniel Wallace och filmen i regi av Tim Burton med samma namn. Musikalen har tidigare satts upp på Broadway (2013), London (2017) och Sydney (2017).

180926_StephanieFScholz_BigFishPoster_1000.jpg
© Stephanie F. Scholz

Big Fish är en mycket fantasifull och färgsprakande musikal. I huvudrollerna ser vi Gustav Levin som den åldrande Edward Bloom och Daniel Engman, som den yngre versionen av samma roll. Även Lucas Krüger har stor betydelse som Edwards son Will Bloom. Den yngre versionen av Will delas varannan föreställningen av de unga pojkarna Isak Tenstam och Oskar Laier.

Daniel Engman och Lucas Krüger har båda väldigt starka röster och även om de inte har några scener tillsammans, då de tillhör olika generationer i föreställningen, så är de mycket trovärdiga som far och son.

Regin av Ronny Danielsson, kostymen av Sylva Hanáková och scenografin av Martin Chocholousek är väldigt kreativ och fantasirik. Andrew Lippas sånger och texter i översättning av Adde Malmberg får en på mycket gott humör. Detta är i överlag en mycket positiv föreställning, en riktig feel good musikal, som man lämnar med ett leende på läpparna.

Det är tio föreställningar kvar innan den sista föreställningen den 13 april, så missa inte detta glädjepiller till föreställning.

Jennie Backman 2019-03-29

Biljetter: https://uppsalastadsteater.se/big-fish/

Foto: Micke Sandström

Hugh och Nancys många världar i regi av Lars Rudolfsson, fritt efter en bok av Peter Byrne

© Klara G

Ibland är det bra att man sänker sina förväntningar till lägsta möjliga, för då blir man snarare positivt överraskad än tvärt om. Visst jag kan hålla med om att den var lite för lång och att andra akten var dramaturgiskt alldeles för lång.

Jag skulle kanske inte kalla Hugh och Nancy en musikal utan snarare en musikteater. Jag anser att pjäsen skulle klara sig bättre utan just musikalnumren, men jag förstår om man rollsätter Helen Sjöholm och Vanna Rosenberg att man åtminstone vill ha några sångnummer där de får glänsa. Men annars är musik och sångnumren inte direkt minnesvärda.

Man får heller inte glömma att detta faktiskt är en Dramaten pjäs och inte en musikal på en privatteater, så den innehåller väldigt mycket dialoger och monologer. I detta fall mycket mongoler om parallella världar och politik, vilket jag som publik tyvärr varken är värst insatt eller intresserad av och därför har svårt att hänga med i.

Både Helen och Vanna briljerar båda i dubbelrollen som Nancy, men den som verkligen får visa på tungt skådespeleri är Emma Brommé som dottern Liz. Hon får spela ut hela sitt register från glad till ledsen, från arg till galen, från alkoholpåverkad till nedknarkad.

Varför Nancy inte lämnar Hugh kan man fundera över? Han bryr sig inte speciellt mycket om sin fru eller barn, det är endast hans jobb och resor som betyder något och han är till och med otrogen. Pjäsen börjar på ett sent 50-tal, men avslutas på ett tidigt 80-tal och även om hemmafruar inte lämnade sina män på 50-talet, så fanns det inget som hämmade dem på frigjorda 60 eller 70-talet.

Sedan vad pjäsen egentligen vill säga, förutom att berätta om Hughs liv vet jag inte? Han är missunnsam mot hela sin familj och verkar inte alls vara en så värst sympatisk person eller någon som vare sig är eller vill bli ihågkommen. Att Nancy var så väldigt ensam att hon framkallade en fantasikopia av sig själv är egentligen bara tragiskt och visar inte alls på att parallella världar existerar i verkligheten.

Scenografin med Hugh och Nancys hem i en vägglös snurrande kub var däremot jättesnyggt, praktiskt och tidsbesparande vid scenbyten. En av de mest tragikomiska scenerna i föreställningen är när familjen efter Hughs död följer hans önskan och dumpar hans aska i en soptunna. Jag säger inte att denna föreställning är värd att dumpas i en soptunna, men den kommer nog tyvärr inte vara mer minnesvärd och ihågkommen än Hugh och Nancys Everetts liv.

Spelas t o m 2019-05-29 på Elverket: https://www.dramaten.se/repertoar/hugh-och-nancy/

Jennie Backman 2019-03-23

Foto: Sören Vilks.