Andrew Lloyd Webber Gala på Cirkus 20 mars

Bildresultat för Andrew Lloyd Webber Gala

Den 20:e mars vankades det musikalgala på Cirkus i Stockholm, en internationell produktion som åker Europa runt för att hylla Andrew Lloyd Webber. Med sig hade de fyra solister, en fjortonmannaorkester samt en dans och sång-ensemble. Som bäddat för succé alltså.

Under kvällen bjöds vi på klassisker som ”Memory”, ”Phantom of the Opera”, ”Gethsemane”, men också nykomlingen ”Stick it to the man” från musikalen School of Rock. Den sistnämnda var faktiskt den som gjorde mest intryck på mig och som livade upp konserten. Med sina rocktoner och skoluniformsklädda dansare stack den ut väldigt mot de gamla klassikerna.

Kvalitén på både solister och dansare är väldigt hög, det låter och ser bra ut. Det är proffs som står på scenen och det märks tydligt, framför allt musikaliskt. Mellan låtarna försöker en konferencier sig på konststycket att vägleda oss genom konsertens olika teman, samtidigt som han försöker roa publiken. Han får kämpa hårt för att få den nästan fullsatta salongen att vara med på noterna, men överlag ger hans gestalt en trevlig inramning på konserten och gör den lite mer levande. I slutet ger han sig på Norma Desmonds ”With one look” och drar välförtjänt hem publikens jubel.

Konserten brister dessvärre när det gäller musikvariation. Vi bjuds på sex sånger ur Sunset boulevard, men inte en enda från Lloyd Webbers debut Joseph and the amazing technicolor dreamcoat. Jag saknar de lite mer okända musikalerna, var är Woman in white och Whistle down the wind? Konserten ger en väldigt ensidig bild av Lloyd Webbers verk och överraskar inte. Sen tycker jag att tolkningen som görs av ”Rum tum tugger” ur Cats helt missar målet och blir i det närmsta sexistisk. Att framställa Rum tum tugger som en man som tar vad han vill ha (i det här fallet de kvinnliga dansarnas kroppar) känns inte så fräscht i eftersvallet av Metoo-rörelsen.

Viktoria Hård 2018-03-24

På scen stod solisterna Laurent N’Diaye, Lindsay Kearns, Jonathan Radford, Natalie Bryant och Zac Hamilton tillsammans med en fjortonmannaorkester och en sång- och dansensemble. Ensemblen bestod av Thomas Brackley, Bethany Watts, Georgie Holland, Ayden Morgan, Laurent N’Diayé, Stephen Dole, Caris Savill, Lindsay Kearns, Amber Greening och Matt James.

Johan Månssons recension: http://johansmusikalsida.blogspot.se/2018/03/andrew-lloyd-webber-gala.html

Billy Elliot The musical

Billy Elliot The musical

Billy Elliot The musical Kulturhuset Stadsteatern 2017 Musik Elton John Manus och sångtexter Lee Hall Regi Ronny Danielsson Scenografi Julia Przedmojska

Fotograf: Sören Vilks

Läs mer om saken här

Tänk Om, Malmö Opera

Tänk Om, Malmö Opera, 170202.

Fotograf: Malin Arnesson

Läs mer om saken här

Viktor Rydberg Gymnasium tolkar West Side Story

Detta är den 23:e musikalen VRG sätter upp sedan starten 1995. Jag har sett ett tiotal av dem de senaste åren på Maxim teatern. Detta var absolut en av de bättre, tillsammans med bl.a. RENT, FAME och Legally Blonde.

Det är alltid trevligt när ungdomar spelar samma ålder som de faktiskt är. Det blir en äkta och ärlig naivitet i förälskelsen mellan Tony och Maria. Tony, som spelades av Isac Asperg, var dessutom en av de starkaste sångarna i föreställningen, han var även mycket övertygande i sitt skådespeleri. Som tuff gymnasieelev vill man nog inte höra att man är söt, men Tonys och Marias (Elsa Levahn) förälskelse på scen var nog den sötaste tolkningen jag någonsin sett i West Side Story.

Som alltid i estetiska gymnasieämnen är det en majoritet av tjejer, vilket löstes genom att de gjorde Doc (Linnea Larsson) och Anybodys (Vera Edwall) till kvinnor. Schrank som spelades av Elin Hagensgard, blev jag däremot aldrig riktig klar över om det skulle föreställa en man eller kvinna? I fallet med Schrank, så var det tyvärr ett problem med att hen väste fram sina repliker. Det medförde att det var mycket svårt att uppfatta vad hen egentligen uttryckte. Detta med att väsa fram sina repliker gjorde även A-Rab (Amelia Lilja) och jag förstår om det ska låta tufft och manligt, men det försvårar bara artikuleringen.

De hade gjort så att Velma (Alva Verner) Riffs tjej fick lite mer att göra på scenen. Hon kändes mer som en människa med känslor, än bara det kuttersmycke hon ofta framställs som. Det var gott om små fina detaljer, som när en kille i Jets vill ha tillbaka sin serietidning av en kille i Sharks och när Velma står och kramar om Riffs jeansjacka. Ensembeln gjorde en mycket vacker och lågmäld version av sången ”Nånstans” där ensemblemedlemmarna sjöng en vers var.

Regissören hade valt ett slut som var mer likt Romeo och Julia eller svenska filmen ”30 November” och utan att avslöja alltför mycket detaljer, så tycker jag faktiskt att detta slut är ett snäpp bättre än originalet.

Jennie Backman 2017-01-13

https://www.instagram.com/westsidestory2017/

http://www.maximteatern.com/forestallningar/viktor-rydbergs-gymnasium-tolkar-west-side-story/

http://vrskolor.se/westsidestory

Foto: Jennie Backman.