Something Rotten på Wermland Opera

Something Rotten på Wermland Opera


Foto: Daniel Dahlgren

Something Rotten är en musikalkomedi i stil med The Producers, Spamalot och Book of Mormon där de både hyllar och driver med musikalgenren på en och samma gång. Den handlar om bröderna Nick och Nigel Bottom (Christer Nerfont och Tord Hansson) som i skuggan av den mer kända och populära William Shakespeare (Patrik Martinsson) försöker slå sig fram som pjäsförfattare under 1590-talets London.

Efter ett nederlag bestämmer sig Nick för att ta hjälp av en förvirrad siare (Tobias Lundkvist) för att ta reda på vad Shakespeares största hit kommer att bli. Siaren spår att i framtiden kommer folk att gå på något som heter musikal, där skådespelarna helt utan förvarning kommer att brista ut i sång och att Shakespeares största framgång kommer att heta Omelett. Sagt och gjort Nick och Nigel bestämmer sig för att göra världens första musikal, som handlar om ägg.

Detta var kanske inte en komedi man gapskrattar åt, men man fnissar och ler igenkännande åt alla teater och musikalreferenser. Speciellt i numret ”En musikal” där det är så mycket musikalreferenser på fem minuter, både i kostym, sång, dans och text att inte ens jag som musikalnörd hänger med i svängarna. Över huvud taget så är detta en mycket rask, snabb, kvick och rapp musikal med mycket fart och energi. Det gäller att ha ögon och öron öppna för att hänga med i handling och alla dess turer och krökar.

Förutom skådespelarna jag redan nämnt så vill jag framhålla Jenny Holmgren, som spelar puritanska Portia, unga Nigel Bottoms kärleksintresse och Cecilie Nerfont, som spelar Nick Bottoms fru ”Bea” som går ut och skaffar sina egna jobb utklädd till karl och som påstår att på 1600-talet så kommer kvinnor och män minsann vara jämlika.

I övrigt så var ljud och ljus av Pelle Palmé och Johannes Medelus fanatiskt bra, likaså Rachel Goodwins och Will Lucas underbara koreografi och Nigel Hooks sagolika scenografi och kostymdesign. Men framför allt vill jag framhålla Marcus Virtas glädjefulla regi och hela den stora fantastiska ensemblen.

Tack Visit Karlstad, Orakel PR, Best Western Gustaf Fröding, Wermland Opera, Olssons Bazar och Sandgrund Lars Lerin som gjorde denna resa möjlig. Extra tack till Sandra Kastås och Rebecca Dorward som satte ihop denna resa till en fin helhet.

Jennie Backman 2018-11-10

Foto: Mats Bäcker

Vill ni läsa de andra bloggarnas tankar om besöket i Karlstad, så besök gärna:

Lars-Erik Larsson https://www.skd.se/musikochmatbloggen/
Mogens H. Andersson www.operalogg.com/
Christina Axelsson worldbytina.se/
Linda Olsson Asp lindamarie.nu/
Camilla Käller https://pascen.se/
Annette Stolt konsertmusikal.com/
Johan Månsson johansmusikalsida.blogspot.com/
Marie Munther mittlivsomunik.wordpress.com/
Carola Wetterholm carolawetterholm.se

Andrew Lloyd Webber Gala på Cirkus 20 mars

Bildresultat för Andrew Lloyd Webber Gala

Den 20:e mars vankades det musikalgala på Cirkus i Stockholm, en internationell produktion som åker Europa runt för att hylla Andrew Lloyd Webber. Med sig hade de fyra solister, en fjortonmannaorkester samt en dans och sång-ensemble. Som bäddat för succé alltså.

Under kvällen bjöds vi på klassisker som ”Memory”, ”Phantom of the Opera”, ”Gethsemane”, men också nykomlingen ”Stick it to the man” från musikalen School of Rock. Den sistnämnda var faktiskt den som gjorde mest intryck på mig och som livade upp konserten. Med sina rocktoner och skoluniformsklädda dansare stack den ut väldigt mot de gamla klassikerna.

Kvalitén på både solister och dansare är väldigt hög, det låter och ser bra ut. Det är proffs som står på scenen och det märks tydligt, framför allt musikaliskt. Mellan låtarna försöker en konferencier sig på konststycket att vägleda oss genom konsertens olika teman, samtidigt som han försöker roa publiken. Han får kämpa hårt för att få den nästan fullsatta salongen att vara med på noterna, men överlag ger hans gestalt en trevlig inramning på konserten och gör den lite mer levande. I slutet ger han sig på Norma Desmonds ”With one look” och drar välförtjänt hem publikens jubel.

Konserten brister dessvärre när det gäller musikvariation. Vi bjuds på sex sånger ur Sunset boulevard, men inte en enda från Lloyd Webbers debut Joseph and the amazing technicolor dreamcoat. Jag saknar de lite mer okända musikalerna, var är Woman in white och Whistle down the wind? Konserten ger en väldigt ensidig bild av Lloyd Webbers verk och överraskar inte. Sen tycker jag att tolkningen som görs av ”Rum tum tugger” ur Cats helt missar målet och blir i det närmsta sexistisk. Att framställa Rum tum tugger som en man som tar vad han vill ha (i det här fallet de kvinnliga dansarnas kroppar) känns inte så fräscht i eftersvallet av Metoo-rörelsen.

Viktoria Hård 2018-03-24

På scen stod solisterna Laurent N’Diaye, Lindsay Kearns, Jonathan Radford, Natalie Bryant och Zac Hamilton tillsammans med en fjortonmannaorkester och en sång- och dansensemble. Ensemblen bestod av Thomas Brackley, Bethany Watts, Georgie Holland, Ayden Morgan, Laurent N’Diayé, Stephen Dole, Caris Savill, Lindsay Kearns, Amber Greening och Matt James.

Johan Månssons recension: http://johansmusikalsida.blogspot.se/2018/03/andrew-lloyd-webber-gala.html

CHESS-NYTT: Johanna Ström nya fyndet för CHESS på svenska

CHESS-NYTT: Johanna Ström är nya fyndet för CHESS på svenska – 33.000 sålda biljetter, nu säljer vi också våren 2019

CHESS på svenska presenterar ett helt nytt stjärnskott. ”Johanna Ström är en ny Helen Sjöholm

Chess har musik som får en att tappa andan

Nya stjärnskottet Johanna Ström är klar för CHESS på svenska ”Hon är en ny Helen Sjöholm eller Maria Ylipää”, säger regissör Maria Sid.

https://svenskateatern.fi/sv/start/article-97912-63115-johanna-strom-ar-nya-fyndet-for-chess-pa-svenska

Läs mer om saken här

Viktor Rydberg Gymnasium tolkar West Side Story

Detta är den 23:e musikalen VRG sätter upp sedan starten 1995. Jag har sett ett tiotal av dem de senaste åren på Maxim teatern. Detta var absolut en av de bättre, tillsammans med bl.a. RENT, FAME och Legally Blonde.

Det är alltid trevligt när ungdomar spelar samma ålder som de faktiskt är. Det blir en äkta och ärlig naivitet i förälskelsen mellan Tony och Maria. Tony, som spelades av Isac Asperg, var dessutom en av de starkaste sångarna i föreställningen, han var även mycket övertygande i sitt skådespeleri. Som tuff gymnasieelev vill man nog inte höra att man är söt, men Tonys och Marias (Elsa Levahn) förälskelse på scen var nog den sötaste tolkningen jag någonsin sett i West Side Story.

Som alltid i estetiska gymnasieämnen är det en majoritet av tjejer, vilket löstes genom att de gjorde Doc (Linnea Larsson) och Anybodys (Vera Edwall) till kvinnor. Schrank som spelades av Elin Hagensgard, blev jag däremot aldrig riktig klar över om det skulle föreställa en man eller kvinna? I fallet med Schrank, så var det tyvärr ett problem med att hen väste fram sina repliker. Det medförde att det var mycket svårt att uppfatta vad hen egentligen uttryckte. Detta med att väsa fram sina repliker gjorde även A-Rab (Amelia Lilja) och jag förstår om det ska låta tufft och manligt, men det försvårar bara artikuleringen.

De hade gjort så att Velma (Alva Verner) Riffs tjej fick lite mer att göra på scenen. Hon kändes mer som en människa med känslor, än bara det kuttersmycke hon ofta framställs som. Det var gott om små fina detaljer, som när en kille i Jets vill ha tillbaka sin serietidning av en kille i Sharks och när Velma står och kramar om Riffs jeansjacka. Ensembeln gjorde en mycket vacker och lågmäld version av sången ”Nånstans” där ensemblemedlemmarna sjöng en vers var.

Regissören hade valt ett slut som var mer likt Romeo och Julia eller svenska filmen ”30 November” och utan att avslöja alltför mycket detaljer, så tycker jag faktiskt att detta slut är ett snäpp bättre än originalet.

Jennie Backman 2017-01-13

https://www.instagram.com/westsidestory2017/

http://www.maximteatern.com/forestallningar/viktor-rydbergs-gymnasium-tolkar-west-side-story/

http://vrskolor.se/westsidestory

Foto: Jennie Backman.

The Phantom of the Opera

Växjös stolthet John Martin Bengtsson gjorde ett bejublat inhopp i andra akten av kvällens föreställning av ”Phantom of the Opera”. Rollen som Raoul gjordes i kväll av Glenn Edell då även Anton Zetterberg var tvungen att bryta föreställningen redan efter scen 1 i första akten.

Peter Jöback sjuk – ersätts i kvällens show också. Tvingades bryta under gårdagens föreställning – biljetter ersätts inte.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/m2GPO/peter-joback-brot-mitt-i-forestallning–fick-vard

John Martin blev Fantomen när Jöback blev sjuk

Växjöbon John Martin Bengtsson fick göra sitt livs roll igår kväll. När Peter Jöback plötsligt blev sjuk mitt under föreställningen fick John-Martin Bengtsson rycka in som Fantomen på operan.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=6602403

Ny kväll som Fantomen för John Martin Bengtsson

På torsdagskvällen fick John Martin Bengtsson från Växjö åter axla rollen som Fantomen på operan, sedan artistkollegan Peter Jöback blivit sjuk.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=6602927

John-Martin Bengtsson som fantomen. Foto: Privat
Foto: John Martin Bengtsson

Recension av Annette Stolt ang. Glenn Edells och John Martin Bengtssons inhopp i The Phantom of the opera, 5 januari, Cirkus, Stockholm

https://konsertmusikal.wordpress.com/2017/01/05/the-phantom-of-the-opera-5-januari-cirkus-stockholm/

p1090983p1090988p1090989p1090986p1090985
Foto: Annette Stolt