American Idiot på Maximteatern

För 24:e året i rad öppnar Viktor Rydberg gymnasium äntligen upp dörrarna för ytterligare en musikal – denna gång tolkas Green Day’s American Idiot på Maximteatern!

American Idiot är en musikal skapad utifrån Green Days album American Idiot från 2004. Det fartfyllda och känslosamma albumet ger musikalen en råhet och energi som väcker publikens innersta rebell till liv. Föreställningen brinner av känslor och åsikter, och i centrum står Johnny, som fylld av ilska gentemot den politiska styrningen, och världen i allmänhet, lämnar sin småstad för att skapa en egen revolt. Produktionen är från början tänkt att kritisera George W. Bushs regering, men har bearbetats för att bli mer aktuell än någonsin. Musikalen lyfter några av de mest kontroversiella ämnena just nu såsom Trump, droger, flyktingar och abortfrågan och manar således till revolution.

Jag såg den professionella uppsättningen av denna musikal på Cirkus för drygt två år sedan. Och jag ska vara ärlig med att detta vare sig är min favoritmusikal eller favoritgenre av musik. Däremot känns VRG’s föreställning minst lika proffsig som den föregående, detta trots att musiker, dansare och sångare endast är gymnasieelever.

Tyvärr överröstar orkestern till och från sångarna, vilket ofta även händer i professionella uppsättningar, det gör att det kan vara svårt att uppfatta sångtexterna, som i denna musikal dessutom framförs på engelska.

Att aktualisera musikalen genom att förflytta den från årsskiftet 2001-2002 till 2019-2020 är ett mycket smart drag, då musikalen genast känns mer aktuell. Jag uppfattade det som att de hade tillfört lite mer dialog än vad musikalen i original gör. Detta är något mycket positivt då det blir enklare att förstå varför karaktärerna på scen agerar som de gör.

Jag gillar främst de stillsammare ensemblenumren, då de fick till mycket vacker stämsång, men flera av de lugnare solonumren lät även de väldigt bra. Detta är främst en ensemblemusikal, så jag vill inte nämna några skådespelare framför några andra, men VRG har verkligen lyckats i rollbesättningen detta år, då alla artister känns som handstöpta i sina roller.

Jennie Backman 2018-01-17


Återstående föreställningar:
Fredag, 19 Januari 2018 kl. 19.00
Lördag, 20 Januari 2018 kl. 14.00 & 19.00
Söndag, 21 Januari 2018 kl. 16.00

Hemsida: https://vrskolor.se/americanidiot/
Instagram: https://www.instagram.com/americanidiot2018/
Facebook: https://www.facebook.com/StiftelsenViktorRydbergsSkolor
Biljetter: https://www.ticketmaster.se/artist/american-idiot-tickets/965518

Läs mer om saken här

Grease på Silja Symphony 5-7/5

13179120_10154185834417520_4444651450101815223_n

Producent: Belinda King
Regissör och koreograf: Gary Lloyd
Musikaliskt ansvarig: Duncan Waugh
Kostymör: Molly Limpets
Scenografi: Clockwork.

Rollista: Robert Colvin, Zoe Innes, Laura Johnson, James McHugh, Daniel Miles, Daniel O’Flandagan, Angus Barnetson, Alexandra Parkes, Alyssa Martin, Charlotte Hardy, Melissa Amy Lye, Lewis Dewar Foley, Julia Jenkins, Nicole Laska, Gary Jordan.

Jag tror att alla har sett filmversionen av Grease och de flesta har dessutom sett minst en scenuppsättning av densamma. Detta är en kompaktversion av musikalen, med mindre ensemble, förkortad scentid (2 x 45 min) och färre dialoger än i normala fall. Det gjorde att handlingen gick väldigt fort fram, trots det så innehåller den fler sånger än vanligt, då den är baserad på nyuppsättningen från 2007. Låtarna ”Hopelessly Devoted to You”, ”Sandy”, ”You’re the One That I Want” och titelmelodin ”Grease” är med i uppsättningen, som tidigare endast varit med i filmen med samma namn.

Ensemblen är ett gäng proffsiga West End artister. Alla är väldigt bra och duktiga, men tjejen som spelade Rizzo vill jag ge en extra eloge. För övrigt var det smarta scenlösningar med led-skärmar, trappsteg och vrid-skärmar som flyttades runt på det minimala scengolvet.

Som alltid i scenversionen så tycker jag att vissa scener, låtar och dialoger kommer i fel ordning och sjungs eller sägs av ”fel” person, men detta är endast för att jag personligen sett filmen alltför många gånger. Jag tyckte däremot att det var ett plus att sångerna sjöngs på engelska, just eftersom man hört soundtracket många gånger så kunde man sjunga med.

Det enda negativa var att trots att jag nästan direkt gick och hämtade ut mina förbokade premium biljetter till föreställningen, så fick jag plats ganska långt bak i salongen.

Jennie Backman 2016-05-13

http://www.tallinksilja.se/grease-the-musical

http://www.tallinksilja.com/en/web/int/musical-grease

Chess in concert på Ericsson Globe

ypslgtjqdzelyaczvcoc

Medverkande: Gunilla Backman (Florence), Philip Jalmelid (The Russian), Sarah Dawn Finer (Svetlana), Anders Glenmark (The American), Johan Schinkler (Molokov) och Stefan Nykvist (The Arbiter).

Kör: Stefan Nykvist, Anette Belander och Therese Löf Amberg.
Musiker: Svante Persson, Per Lindvall, Lasse Wellander och Peter Ljung.
Stockholm Concert Orchestra, Stockholms Musikgymnasiums Kammarkör och Helene Stureborgs kammarkör under dirigenten och kapellmästaren Anders Eljas ledning.

https://i2.wp.com/cdn-01.rockfoto.nu/imagesbig/20150410_223539_712970.jpg?resize=510%2C346
Foto: Björn Bergenheim

Chess är en musikal som har mycket bättre musik än handling och därför passar den utmärkt som konsertversion. Själv har jag alltid gillat de engelska texterna mycket bättre än de nyöversatta svenska, så detta var verkligen ett ypperligt tillfälle att uppleva musikalen i dess rätta element.

Om man inte kan handlingen, som dessutom är olika i de brittiska, amerikanska och svenska versionerna av Chess, så kan det vara lite svårt att hänga med i vändningarna, trots Johans Schinklers tappra försök till luddigt berättande mellan vissa av låtarna. Det är även lite svårt att höra vad kören sjunger, men å andra sidan, så tycker jag alltid det är svårt att höra vad körer i allmänhet sjunger.

Johan Schinkler gjorde annars en mycket bra rolltolkning som Molokov, med sin enorma basröst. Och hans version av The Soviet Machine var riktigt underhållande.

https://i2.wp.com/cdn-01.rockfoto.nu/imagesbig/20150410_223540_312949.jpg?resize=509%2C350
Foto: Björn Bergenheim

Att Sarah Dawn Finer är bra, är inget nyhet, men synd att hon bara fick den mindre rollen som Svetlana. Men som tur är så har de gett henne låten Someone Else’s Story redan under första akten och den nyöversatta Han är en man, Han är ett barn under andra akten.

Sarah Dawn Finer: ”He’s a man, he’s a child” från Dalhalla:
https://www.youtube.com/watch?v=uIA7D6bhvSw

https://i0.wp.com/cdn-01.rockfoto.nu/imagesbig/20150410_223547_766169.jpg?resize=510%2C346
Foto: Björn Bergenheim

Gunilla Backman och Philip Jalmelid som kärleksparet Florence och The Russian glänser båda två, det finns inget att anmärka hos någon av dem. Lite komiskt att Philip både ser ut och låter som en ung Tommy Körberg.

En jag vill lyfta fram extra är Stefan Nykvist, som egentligen tillhörde popkören tillsammans med Anette Belander och Therese Löf Amberg, men som även gjorde den mindre, men naggande goda rollen som The Arbiter, han vill jag se och framför allt höra mer av.

https://i0.wp.com/cdn-01.rockfoto.nu/imagesbig/20150410_223539_851987.jpg?resize=509%2C346
Foto: Björn Bergenheim

Sen Anders Glenmark i rollen som The American. Anders sjöng refrängen i One Night in Bangkok på originalinspelningen av Chess 1984 i mycket hög falsett. Och det klarade han milt sagt inte av idag. Vad jag läst och hört i förberedande intervjuer, så fick Glenmark, dirigenten och kapellmästaren Anders Eljas att sänka alla låtar för att han skulle kunna sjunga dem idag.

Glenmark har ju dessutom varit borta från artistlivet i 10-15 år och det märks dessvärre, inte minst i första akten där Anders verkar vara mycket nervös och ovan med att vara på scen. Detta blir lite bättre under akten, men Pity the child låter fortfarande inte bra. Han väljer att göra låten mer argt och skrikigt än t.ex. Anders Ekborg, som gör den mer känslomässigt, men det är ju hans tolkning av låten, så det är ju mer en smaksak och tolkningsfråga.

https://i2.wp.com/cdn-01.rockfoto.nu/imagesbig/20150410_223539_874026.jpg?resize=510%2C343
Foto: Björn Bergenheim

Det var en väldigt stor och maffig orkester med kör som tog upp 90% av scenen, vilket ni ser på bilderna ovan. Det är alltid härligt att se och uppleva en levande orkester med många olika instrument.

Ni som redan har köpt biljetter till den återstående turnén har en mycket trevlig stund framför er med vacker musik och fantastiska sångare. Och ni som inte har biljetter, så köp om ni har möjlighet, man vet aldrig när denna möjlighet återkommer igen!

Philip Jalmelid: ”Anthem” från Dalhalla:
https://www.youtube.com/watch?v=6waFkxDMjMs

Återstående speldatum:
17/4 Göteborg, Scandinavium
18/4 Helsingborg, Helsingborg Arena
19/4 Malmö, Malmö Arena
24/4 Västerås, ABB Arena
25/4 Växjö, Vida Arena
26/4 Linköping, Saab Arena

http://www.blixten.se/chess

https://i2.wp.com/cdn-01.rockfoto.nu/imagesbig/20150410_223547_772417.jpg?resize=509%2C342
Foto: Björn Bergenheim / http://www.rockfoto.nu/artists/chess-in-concert/20150410/21722

Jennie Backman 2015-04-12

Musikalkalendern, Tusen och en natt, Teater Najkit

Intervju med Jennie Backman

Bland annat angående musikaler och Musikalkalendern (fungerar bäst i Google Chrome)

http://aspergersidan.se/Om%20Aspergers%20syndrom/specialintressen/intervju%20med%20jennie.html

http://www.musikalkalendern.tk

RoJ Teatern presenterar Tusen och en natt

Den 14:e mars slår vi upp portarna och välkomnar Er alla till en resa genom Tusen och en natts orientaliska sagovärld. Följ Sjeherazades sagokamp för att överleva kung Sjahriars dödshot. http://www.rojteatern.nu/

Biljetter: http://www.rojteatern.nu/boka-biljetter

1514597_1506159596332300_6315722186932320137_n

Biljettsläppet med smakprov på föreställningen

Musikalartister mellan 18-25 år sökes till musikalproduktion i Stockholm

Teater Najkit kommer i Augusti 2015 att sätta upp en stor musikal på flertal scener runt om Stockholm. Musikalen handlar om sagofigurer som hittar sin egen väg i sagan på olika sätt. Vad vi söker nu är passionerade musikalartister i både huvud- och biroller. Vi söker både kvinnor och män i åldrarna 18-25 år. Reptiden är en intensiv period i juli/augusti med alla föreställningar i slutet av samma veva. Det är viktigt att du som sökande har en passion för att stå på scen och allt hårt arbete som det innebär med repetitioner och dylikt.

https://arbetsgivare.stagepool.com/jobb/79988


Foto: Christer Blomberg

Cabaret på Uppsala Stadsteater

Cabaret på Uppsala Stadsteater av Fred Ebb & John Kander med manus av Joe Masteroff efter Christopher Isherwoods bok Farväl till Berlin.

Med enbart fem återstående föreställningar av Cabaret kom jag äntligen i väg till Uppsala Stadsteater. Föreställningen hade premiär den första mars och har sedan dess spelat för utsålda hus. Även igår var Stora salongens 550 platser fullsatta på den tjugonde uppsättningen av Cabaret i Sverige sedan 1968.

Efter en rafflande början med ”Willkommen, bienvenue, welcome” och en mycket vig konferencier i Oscar Pierrou Lindéns kropp, fick föreställningen tyvärr brytas mitt i nyårsfesten på Kit Kat Club pga ljudtekniska problem. Efter en extra paus på tjugo minuter kunde showen fortsätta och vilken show det blev. Jätteduktiga, kunniga och viga dansare i flertalet nummer, ingen nämnd, ingen bortglömd.

Att Sarah Dawn Finer kan sjunga vet alla, så det var ingen större överraskning. De flesta av hennes framträdanden som Sally Bowles var dock nedtonade och innehöll inte alls så mycket dans eller show som det brukas. Men den största behållningen med Sarah under denna musikal var ändå hennes skådespel. Jag såg Sarah senast i RENT och Godspell 2002 och det har hänt mycket på dessa elva år.

Som jag nämnde tidigare är det en mycket mer nedtonad Sally, men därmed mycket mer djup och mindre yta på scenpersonligheten. I stället för att bara se den endimensionella, glada, naiva, blåögda flickan som alltid vill ha kul, så ser man här den vuxna och komplexa kvinnan som själv väljer hur hon vill eller inte vill leva sitt liv. Här märker man också hur Sallys ständiga festande och partande drar ner henne i en mer och mer negativ spiral. Men Sally hade mer än gärna fått glänsa i ett eller två nummer till; tex i den klassiska ”Mein Herr”.

Showen, dansen och ytan bjöd i stället konferenciern och ensembledansarna på i sina fantastiska cabaretnummer. En av de få sakerna som jag har att anmärka på att de i stället för att avsluta första akten med den nazistisk undertonande och patriotiska nationalhymnen ”Tomorrow Belongs to Me”, valde att avsluta med ett gladare shownummer med Kit Kat Boys & Girls. Vanligtvis så ger hymnen en besk smak i munnen, en smak på vad som senare ska komma i den mycket mörkare och dystrare andra akten.

Tre personer som jag också borde nämna är Babben Larsson, Gustav Levin och Linda Kulle som spelade Fräulein Schneider, Herr Scheultz och Fräulein Kost. Babben och Gustav spelade det äldre kärleksparet med fin värme och trygghet, båda har dessutom fina sångröster. Linda Kulle gick från att vara en desperat prostituerad till att bli ett obehagligt nazistiskt kuttersmycke.

Denna version av Cabaret var mycket mer grå, skitig och obehaglig än vad många andra versioner av musikalen törs vara. Speciellt i den andra akten så är nazismen aldrig långt borta och de fina shownumren förvandlas mer än en gång till antydda högerextrema, antisemitiska och fascistiska händelser.

En av de större skillnaderna var annars att det var Sally som sjöng den tidigare strukna sången ”I Don’t Care Much” som i de versioner den är med i sjungs av Konferenciern. Men i detta sammanhang som låten hamnade i Ronny Danielssons regi så fungerade det över förväntan. Den starkaste låten och framträdandet är annars Sally Bowles ”Cabaret”, som aldrig tidigare har framförts på detta sätt, med en sådan förtvivlan, sorgsenhet och desperation. Låten spelas till att börja med i moll för att sedan stiga mer och mer i takt med Sallys onykterhet och desperation i att vara glad och att livet borde vara en cabaret.

Sarah Dawn Finer som Sally Bowles i

Översättare: Rikard Bergqvist
Regi: Ronny Danielsson
Koreografi: Roger Lybeck
Scenografi: Fridjon Rafnsson
Kostym: Lena Lindgren
Musikaliskt ansvarig: Joakim Hallin
Ljus: Jonas Nyström
Mask: Angelica Ekeberg
Förlag: Förlag Nordiska ApS.

Rollista:
Sally Bowles: Sarah Dawn Finer
Cliff Bradshaw: Francisco Sobrado
Konferencier: Oscar Pierrou Lindén
Fräulein Schneider: Babben Larsson
Herr Schultz: Gustav Levin
Ernst Ludwig: Eli Ingvarsson
Fräulein Kost: Linda Kulle
Maximilian von Heune: Logi Tulinius
Bobby/Tulltjänsteman/m fl: Stefan Clarin
Fritz: Karim Carlsson
Kit Kat Boys & Girls/m fl:  Karim Carlsson, Kitty Chan, Camilo Ge Bresky, Kristina Lindgren, Martin Redhe Nord, Paula Santa Eufemia, Logi Tulinius.
Kapellmästare: Mikael Skoglund
Musiker: Svante Söderqvist, Calle Rasmusson, Jan Levander

Jennie Backman 2014-05-25

Biljetter: http://www.uppsalastadsteater.se/cabaret/

http://www.svtplay.se/klipp/1951364

http://www.svtplay.se/klipp/1972669