Glada Hudik Teaterns Trollkarlen från Oz

Efter succén med föreställningen Elvis är Glada Hudik-teatern tillbaka på scenen. Nu med en nytolkning av Trollkarlen från Oz med utgångspunkt i dagens samhälle där utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare delar på rollerna.

Detta är en helt ny och specialanpassad version av den klassiska historien om Trollkarlen från Oz med manus och regi av Glada Hudik Teaterns ledare Pär Johansson. Text och musik är också den nyskriven av Salem Al Fakir och Pontus de Wolfe.

I de största rollerna syns välförtjänt Theresia Widarsson (Dorothy), Peter Sundén (Trollkarlen) och Ellinore Holmer (Häxan). Ellinore Holmer såg svenska folket senast i melodifestivalen och hennes röst kommer verkligen till sin rätta i denna föreställning. Peter Sundén är en av de skådespelare som känns mest fullfjädrad. Men även Mats ”Ica-Jerry” Melin (Hunden Toto) och nykomlingarna Ida Johansson (Lillasyster Alice) och Alexander Rådlund (Trollkarlens assistent Glenn) gör ett fantastiskt jobb med en stor komisk tajmning.

En av de roligaste scenerna var när Martin Redhe Nord, som framför allt är anställd som koreograf och dansare, föreställer Häxpraktikantens (Lotta Danielsson) Midsommarstång. En av de scener som berörde mest var däremot när Dorothy och Alices autistiske bror Frank (Pär Johansson) tog ett sorgligt farväl till sin far vid en sten i Oz.

Kostym, mask och peruk var välgjorda och snygga. Scenografin var minimal förutom en dörr, bänk, bord, stol och sten här och där. Detta beror troligen att föreställningen är gjord för turné och de vill antagligen hålla kulisserna till ett minimum.

Både Theresia Widarsson och Toralf Nilsson (Fågelskrämma) hade dessvärre en dålig kväll just när jag var där. Theresias röst var inte lika självklart stark och välljudande som den brukar vara och Toralf fick ett mindre anfall i slutet av sin och de andra fågelskrämmornas sång. Om detta berodde på stress efter en lång turné eller ren nervositet vet jag inte.

Manus och regi var tyvärr inte lika bra som till ”Elvis” men det är svårt för alla att upprepa en sådan stor framgång. Trots detta gör ju Pär Johansson ett hästjobb som ska lära ensemblen sina repliker trots allas olika funktionshinder. Jag tror dock inte att Glada Hudik-teatern behöver luta sig på en sådan känd historia som Trollkarlen från Oz för att fungera, då de ändå bara använder sig av ramhandlingen och namnen på karaktärerna.

En av de största skillnaderna mot originalet är att de använder sig av två systrar (Alice och Dorothy) två plåtgubbar (Bosse Östlin och Johan Svangren), två goda féer (Sofia Zeider och Marita Haals Skog) tre fågelskrämmor (Toralf Nilsson, Pär Styrman och David Gustavsson) och inte mindre än sex lejon (Hanna Lundqvist, Niklas Hillberg och dansarna)

Föreställningen har också släppt en cd, med musiken av Salem Al Fakir och Pontus de Wolfe. På denna medverkar dock bara Theresia Widarsson och Ellinore Holmer ur själva musikalensemblen, resten är delar av den svenska artisteliten som Tommy Körberg, Sarah Dawn Finer, Lisa Nilsson, Ulrik Munther, Anna Järvinen, Nisse Hellberg och Eva Dahlgren, men även skådespelare som Sissela Kyle, Hans Alfredsson och Jonas Gardell. Detta känns fegt och förminskande av den duktiga Glada Hudik ensemblen, men allt handlar väl om att det ska låta bra och att de ska tjäna pengar på skivförsäljningen.

Men vill du se en tänkvärd, rolig och underbar föreställning, så passa på att se någon av de tre återstående föreställningarna på Cirkus i höst.

Jennie Backman 2014-11-23

Theresia Widarsson & Jojje Wadenius – Farväl

Ellinore Holmer & Jojje Wadenius – Ljus blir till mörker

Ellinore Holmer – Onda häxans sång

Lisa Nilsson – Lyckans brunn

Anna Järvinen – Ljus blir till mörker

Ellinore Holmer – Olyckan ler

http://www.svtplay.se/klipp/1746964/glada-hudvik-bjuder-pa-underhallning-pa-guldbaggegalan