Minst En Gång I Veckan

Minst En Gång I Veckan

Jag förstår att det känns frestande att låta en historia om en cirkusartist berättas av cirkusartister, men problemet är att man här har ett otydligt förhållningssätt. Det är grumligt om man är en trupp som visar upp en sorglig historia, som en slags vandrande Commedia dell’arte-grupp, eller om man är sina roller, och det yttre bara är en slags inramning, ett formspråk utan dramaturgiska konsekvenser, lite som Ronny Danielssons vitvarumusikaler, där karaktärerna i CATS skulle kunna befinna sej i en swimmingpool, utan att någon av rollerna ens är medveten om att de är blöta.

Läs mer om saken här

Minst En Gång I Veckan

Minst En Gång I Veckan

Här hade jag önskat att elverna hade tagit det lite lugnare, för att det de säger skulle få en chans att sjunka in. Publiken behöver liksom sätta sej in i sättet att tänka. Det är inte alla musikaler som börjar med repliker typ: Person A går i 5 kilometer i timmen, Person B går mot Person A i 5,5 kilometer i timmen. I vilken hastighet uppfattar Person A att person B går? Eller: Newtons första lag: En kropp förblir i vila eller i likformig rörelse så länge vektorsumman av alla yttre krafter som verkar på kroppen är noll, eller specialfallet då inga krafter alls verkar på kroppen.
Jag antar att man var rädd att man skulle förlorar publikens intresse om man inte pumpade på en massa energi i början, men jag tror att motsatsen hade varit mer effektiv, om man liksom dragit oss till sej, lockat oss, gjort oss nyfikna. Fått oss att fundera runt det man försöker säga.

Läs mer om saken här

CHRIST, WHAT A COMEDY! Base23 6 Stockholms Musicalartistutbildning, föreställning 24, 17/5 2019

Minst En Gång I Veckan

Jag vet inte om eleverna fattar hur lyckligt lottade dom är som har kommit in på den här skolan. Det går liksom inte att börja en karriär med bättre förutsättningar. När förstaårseleverna river av ett nummer som många proffs skulle ha svårt att fixa, då vet man att skolan har lärare av hög klass.

Läs mer om saken här

Bad Girls på Maxim

BAD GIRLS – THE MUSICAL, på MAXIM, med Stockholm Musikalartist Utbildning, föreställning 18, 17/5 201

Minst En Gång I Veckan

Jag ser det ganska ofta, från regissörer, en slags disrespekt för genren, baserad på några 30- eller 40-talsmusikalfilmer de sett nån eftermiddag, på teve. Dom där verklighetsflykterna där folk bara sjunger och dansar, utan någon egentligen anledning.
”Det där kan jag göra…” verkar dom tänka. ”Nej, det kan du inte,” tänker vi.
Regissörens arbete påminner mej faktiskt om avdelningschefen i musikalen: den goda viljan och ambitionen verkar finnas, allt annat saknas.

Vad som verkligen irriterar, är att detta är en bra klass, med talangfulla elever, som inte tillåts glänsa. Vill du veta mer? Klicka på länken nedan!

https://minstengangiveckan.blogspot.com/2018/05/bad-girls-musical-pa-maxim-med.html

Läs mer om saken här

Jag har sett COMPANY på Kulturama!

 

Minst En Gång I Veckan

Jag har sett COMPANY på Kulturama:

”Patrik Bergner har länge varit en favoritregissör, men jag misstänker att han också är en mycket bra teaterpedagog och personinstruktör, för jag har aldrig, i någon av hans uppsättningar, sett en person som inte verkar veta precis vad den ska göra, och hur det ska göras. Ingen elev känns utlämnad eller övergiven.”

Låter det intressant? Här är resten:
https://minstengangiveckan.blogspot.se/2018/05/company-pa-kulturama-forestallning-14.html

Läs mer om saken här